Publicerat

Ansvar och frihet med apelsiner och telefoner

Colin, mannen i huset där vi bor, tog oss på en lördagstur runt i Perth idag. Han visade oss lekparker, Kings Park och en liten lokal marknad.

Den första lekparken vi stannar till vid är precis typexemplet av en lekplats där tillgänglighetsanpassningen skapar segregation istället för inklusion. Där tillverkaren i all välmening velat skapa en lekplats som även rullstolsburna kan använda sig av. Visst, vid första anblick kan det verka bra. Även rullstolsburna får ju då möjlighet att gunga, som var fallet just på denna lekplats. Barns behov är komplexa, en lekplats ska skapa möten, den ska vara en plats där man kan träna sociala förmågor, en plats för utmaning och stimulans av alla sinnen, där det finns intressanta saker att upptäcka och undersöka, en plats som är kreativ, där barnen kan interagera med platsen på olika sätt. Att lägga hela budgeten på en gunga för rullstolsburna motverkar hela syftet med lekplatsen. Att gunga fram och tillbaka ensam exkluderar detta barn från mötet, gungan bjuder inte heller in några andra barn. Här hade de dessutom satt ett högt staket runt om gungan, för att förstärka det ytterligare.

Vi åker vidare till en liten marknad, dit Colin brukar åka varje lördag. Det är en ”bondens marknad” där lokala producenter kan komma och sälja sina produkter. Frukt, honung, sylt, grönsaker, bröd och ost, allt möjligt hittar vi här. Det är en fin liten marknad. Vid citrusståndet smakar jag friskt på alla olika clementiner och apelsiner. Fantastiskt att få äta riktigt färska frukter. Vi pratar lite med mannen som säljer citrus, frågar om gården, han visar bilder, föreslår att vi ska åka dit upp och besöka den. Han frågar vad vi gör i Australien och vi berättar om konferensen. Han blir mycket engagerad. Berättar hur han ser på barns möjlighet till lek, ser skillnaden från när hans egna barn var små. De brukade komma hem efter en kort dag i skolan, och direkt springa ut och leka, klättra i träd, leka i höet, bygga kojor, han beskriver hur det stimulerar kreativitet och självständighet. Vi konstaterar att han skulle kunna stått bredvid oss på konferensen, berättat om varför barn behöver den fria ostrukturerade leken.

  

Vi kommer in på ledarskapsfrågor och pratar om hur viktigt det är för barn att se vuxna göra saker på riktigt. Han jobbade hemma på gården, målade staket, grävde, plockade frukt och hans barn kom och gick, och såg det där. Ibland var de med i arbetet, ibland lekte de. Han såg till att det fanns penslar åt alla när det skulle målas, han visade hur man gör, och barnen fick möjlighet att göra saker på riktigt och känna att det de gjorde spelade roll. Han är verkligt oroad över hur det är idag. Han säger att han ser barn som bara sitter framför sina plattor och telefoner, datorer. Utan kontakt med situationer där de kan känna sig behövda. Det finns liksom inget att hänga upp relationen på. Han säger, det är inte konstigt att det blir konflikter mellan barn och föräldrar, mellan barn och andra vuxna. De är inte i ett sammanhang. Hans dotter står bredvid honom och säljer citrusfrukter. Hon bekräftar. De hade en fantastisk uppväxt, hon och hennes syskon. Det fanns en frihet, men också ett ansvar.  Jag skulle vilja säga att det inte är en slump att de arbetar ihop idag. Att de är nöjda och glada. Litar på varandra. Jim bjuder på apelsinerna och clementinerna vi plockat ihop för att köpa. En stor påse. Han är så tacksam att vi stannat upp och pratat lite extra med honom. Denna fantastiska gästfrihet och generositet.

På väg ut från marknaden stannar jag till i ett stånd där en kvinna säljer marmelader, sylt, pesto och tomatsåser. Jag frågar om jag kan fotografera hennes fina burkar. Jag säger jag gärna skulle köpa, men det är långt att ta med det hem till Sverige. Hon undrar vad som fått mig att åka till Australien och åter berättar jag om konferensen. Det visar sig att hon är lärare i grundskolan och de har nyligen med föräldrars hjälp skapat en naturlig lekplats på gården på skolan där hon jobbar och berättar att de har en ätlig skolgård också. Vi är välkomna att besöka den, den ligger alldeles nära här, så det ser jag verkligen fram emot att göra.

Vi åker vidare till ”the Strand” vid floden Swan River, på vägen ser vi både svarta svanar och en pelikan. Vid the Strand finns en lekpark som Colin visar upp. Den ligger fantastiskt på en höjd ovanför stranden. Det är en ganska traditionell lekplats med mycket utrustning, men den har en del spännande kvaliteter. Sanden är exempelvis helt fantastisk, att det kan finnas så många olika kvaliteter på sand. Den är ljus och ren, men väldigt formbar. Solseglet över lekplatsen är enormt. Det täcker hela lekplatsen, flera stora blå segeldukar. Mycket är byggt med sandsten, den är oregelbunden och spännande att klättra på.

  

Vi går längs med strandpromenaden som är ett gångstråk av formgjuten betong, Colin berättar att det läggs på plats med stora formar av metall, som kan formas som man vill ha det. Jag undrar varför vi inte använder det mer i Sverige. Det är ju betydligt trevligare än asfalt. Kan det ha med tjälen att göra, att det inte håller för våra temperaturer, eller handlar det bara om tradition? Gångarna har ingjutna mönster av olika slag, olika färg, som skapats med olika stenmaterial. Röd betong, svart, men vanligast är den gula betongen.

  

Här får vi syn på flera spännande fåglar och Torbjörn fångar dem med teleobjektivet. Fantastiska bilder. Rosenkakadua, skrattkokaburra, regnbågslorikit för att nämna några. En skur kommer hastigt och vi åker vidare till Kings Park för en pumpasoppa med utsikt över en lekplats som har förhistoriskt tema. Den naturlekplats vi egentligen åkte för att titta på är avstängd, så vi tittar på den förhistoriska temalekplatsen istället. Den har några fina inslag.

Vi promenerar längs ett brett stråk gräs, en alldeles rak väg, genom bushen, med alla möjliga spännande träd och buskar, upp mot en trappa som går i formen av en dna-spiral. Där säger vi hejdå till Colin som åker hemåt. Vi promenerar runt i den botaniska trädgården där vi får se flera spännande träd. Ett träd som är 750 år gammalt som de 2008 flyttade från ett område utanför Perth där de skulle bygga en bro och inte ville hugga ner trädet. Urbefolkningen i området skänkte trädet som en gåva till invånarna i Western Australia och idag växer det i parken. Det är ett boab-träd och kallas Gija Jumulu. Dessa träd kan bli upp till 2000 år gamla.

I parken uppmärksammar vi samma fenomen som hemma i Sverige, barn, vuxna, ungdomar, i stort sett alla tittar ner på sina skärmar, sina telefoner. Det spelar ingen roll om de är i parken själva eller i sällskap med andra. De har största fokus på det som händer på telefonen. En lång stund iakttar vi två pojkar i 10-årsåldern som rör sig i parken med fokus på sina skärmar. På ca 10-15 meters avstånd står en kvinna, hon är där med dem. Vaktar dem. Inte en gång ser vi dem samtala med kvinnan. Hon har lurar i öronen och hela tiden ögonen på pojkarna. Hon följer dem vart de än går.

Jag reflekterar kring det vi pratade med mannen med apelsinerna om. Hur barnen gärna fick delta i meningsfulla sysslor på gården och om de inte ville det fick de leka fritt. De visste var de vuxna fanns och fick ansvar för att leta upp den vuxne när de behövde. De hade rörelsefrihet. De visste vad de fick lov att göra och vad de skulle vara försiktiga med. Det fanns en hel del faror på gården att passa sig för. Relationen mellan barnen i parken och den vuxne är något helt annat. Barnen har inget ansvar själva, för det ansvaret tar den vuxne som är med dem, hon följer dem som en vakt, men är inte inkluderad i deras aktivitet. Aktiviteten på telefonen är till för att stimulera barnen, men allt är fiktion, på låtsas. Meningen är tillfällig stimulering – sysselsättning. Många skulle hävda ett lärande och ”vi får åtminstone ut barnen”, men jag är kritisk. Barn behöver vara i ett meningsfullt sammanhang. Barn behöver vuxna förebilder att spegla i leken.

Många hävdar att barns lek med plattor, telefoner och datorer är ett sätt att spegla sig i vuxnas aktivitet. Precis som barn i exempelvis jägar- och samlarkulturer ses leka med de verktyg de vuxna använder, spjut, knivar och eld. Men jag kan inte köpa det när det handlar om spel utformade för att sysselsätta barnen. Jag säger heller inte att det bara är dåligt att barn får den möjligheten, men som jag ser det finns det ofta ingen balans idag. Vi kan inte låta skärmen styra våra liv. Vi kan inte låta all kommunikation ske via nätet. Barn behöver få möjlighet att leka med varandra. Se varandra i ögonen. Då skapas empati, kritiskt tänkande, förståelse för omvärlden. Barn behöver också se vuxna göra det som är grundläggande för människans överlevnad. Vi vet ju faktiskt ingenting om hur framtiden ser ut.

Vi åker hemåt med tåget fulla av intryck och tankar, efter lite middag på en restaurang i Perth centrum. På stationen blir vi vänligt upphämtade av vår värd Colin. Att bo på AirBnB är verkligen en riktigt prisvärd lyx på resan.

 

Publicerat

Mellan skurar i Melville

Turen vår första dag går på cykel från Rossmoyne till Melville där vi med jämna mellanrum skjular mot regn, men också lyckas fånga några solstrålar.

I huset bor en annan gäst i ett av de andra rummen och vi samtalar över frukosten. Han bor i huset för att han hyrt ut hela sin lägenhet genom AirBnB, han förvånas över hur lätt han kan hyra ut, det är bokat nästan varje vecka. Jag hittar en citrusfrukt som ser ut som citron i färgen, men som är mer som en apelsin i formen, som ramlat från ett träd vid poolen på framsidan. Vi delar den och försöker lista ut vad det är för sort. Kan det vara övermogen lime? På kvällen berättar värdinnan att det är en blandning mellan citron och mandarin. Fantastisk smak. Söt citronsmak. Läskande. Lemonade tree – citrus limon x reticulata.

Efter att tagit igen oss ordentligt i morse efter flygresan, lånade vi cyklar och tog oss ut i blåsten. Vi bor precis vid Canning River, och det första som möter oss är två män som varit ute och fiskat med sina kanoter. De visar stolt upp den infångade fisken när vi ber om ett foto.

Vi cyklar längs med floden, som är en tidvattenflod, sen vidare över en väg och stannar till vid ett litet naturområde där vi får skjula för regnet. Kråkfåglar med helt annan teckning än de vi är vana vid fångar vårt intresse och sen får vi syn på ytterligare någon för oss mycket exotisk röd fågel och en liten fågel som ser ut som en blandning av svala och stare visar glatt upp sig och viftar på stjärten för oss. Området har nyligen brunnit, så alla träd är svarta i stammen. Vi ser några spännande frukter på ett träd som finns överallt, de är alldeles hårda, mer som en frökapsel och blommorna är alldeles fantastiska fulla av pistiller.

Det finns en liten obehagskänsla, blandat med fascinationen, att inte veta vad det är som växer här känns otryggt på något sätt. Det går inte riktigt att sätta fingret på vad det är, men hemma skulle jag känna och lukta på alla växter på ett helt obehindrat sätt. Det vågar jag inte göra riktigt här. Som om växterna skulle hoppa upp och bita mig. Jag föreställer mig hur det kan kännas att komma ny till Sverige från ett annat land. Kan det vara så när de vistas i vår natur, att det inte känns riktigt tryggt. Det som är ätbart känner jag inte alls så med, det jag känner igen. Som citrusträden. Ett apelsinträd inne på en tomt har släppt en massa fallfrukt, vilket enormt slöseri tänker jag, vill gå in och plocka, men hindras av regn och blåst. Och det kanske inte skulle vara accepterat heller att springa in på någons tomt… jag vet inte. Bredvid en busshållsplats står ett träd översållat med citroner, vi hittar en som är ordentligt mogen, den får åka med på pakethållaren.

Vi cyklar vidare och kommer till Piney Lakes Environmenal Education Center, vi hittar lite spännande information om olika program för skolor som vill arbeta med miljön, tyvärr har hon som ansvarar för skolprogrammen gått hem för dagen. Vi går genom Piney Lakes Park på ett fint gångstråk som är tillgänglighetsanpassat, så även rullstolsburna ska kunna ta sig igenom. Vi leder cyklarna för att kanske kunna se några fåglar. Lätena är helt andra än hemma i Sverige. Det känns lite som om man går genom fågelburarna på en djurpark. 50 olika arter ska man kunna se och höra här. Vid den andra entrén där vi går ut finns en rengöringsanläggning, där det är meningen att skorna ska rengöras innan man går in i parken. De är väldigt noga med att inte sprida sjukdomar, eller fröer från invasiva växter in till naturområdet.

En bit bort ligger Piney Lakes Sensory Playground som vi blir nyfikna på, vi genar över en park och kommer fram till en helt ny lekpark, där alla sinnen kan stimuleras. Lekparken är varierad och det som är mest slående är att det finns massvis med sittplatser, anhalter och gott om sinnligt material, både fast och löst. Allt är skapat så att alla ska kunna delta i leken oavsett om man har någon funktionsnedsättning eller inte. Det finns en sandlåda där barn i rullstol kan komma från ena sidan och delta i leken, på andra sidan är en sandlåda som är organiskt formad. Det finns vattenlek som är upphöjd, så att alla barn kan vara med och leka.

Vi kikar in på en katolsk skola, där kakaduorna bråkar på fotbollsplanen, det verkar som det är mest sportytor för barnen att vistas på, fotboll, tennisbanor, basketboll. Vi tror att skolan delar område med ett Lesuire Center, en fritidsanläggning. Det är enormt stort område. Molnen tornar upp sig, regnet vräker ner och vi skjular i en busskur en stund innan vi tar oss vidare till en malaysisk restaurang runt hörnet. Spännande lunch med asiatiska smaker. Nya smaker för oss. Men gott. Förutom den rökta korven och fiskkakan som de har blandat i både min och Torbjörns rätt. De lämnar vi kvar.

Efter lunchen får vi syn på en hel massa papegojor i ett träd, vi blir fast här en lång stund och fotograferar dessa färgglada fåglar i rött, grönt, blått och gult. Otroligt att en fågel kan få sådana färger och konstigt att se dem flyga fritt.

Vi beger oss vidare till Batemore Primary School där vi går in och tittar på skolgården. Entrén är välkomnande med både konst och blommande buskar. Allt känns enhetligt och trivsamt. Vi träffar snart städerskan som vi växlar några ord med. Vi frågar om de odlar på skolan och hon berättar att det gör de, de håller på och samlar in pengar för att få ihop mer pengar till sin ”Sustainable Garden” och hon visar vart vi ska gå för att se den. ”Det är inte mycket att se, förresten” avslutar hon meningen.

De har flera höns av olika sort i ett hägn och bredvid ett ungefär likadant hägn med höga staket där odlingarna finns. Det är ju vinter här nu, så det växer inte väldigt frodigt, men vi ser att de har självbevattnande kärl, en stor tunna med vatten och upphöjda odlingsbäddar i ovala former, där det växer lite av varje, bland annat lite sockerärtor. I mitten finns bord och bänkar, som förmodligen används för det praktiska arbetet med trädgården. En del av gården är utformad för lek, med stock och sten, gångarna är gjorda av betong som gjutits på plats, formerna kan anpassas efter platsen och här har man gjort små gupp. Jag tänker mig att det ska vara som en utmaning för rullstolsburna.

Vi skjular en stund under regnskydden vid entrén och lägger märke till hur de satt upp krokar till barnens väskor eller jackor utanför dörrarna, det finns drickesfontäner, där barnen lätt kan dricka vatten och de har sänkt ner sandlådor i asfalten precis vid entrén för den lugna lekens skull. Det är så tydligt att skolgården är gjord för barnen. För att det ska vara en trivsam plats att vistas på och att det är en viktig plats, där man även satsar lite extra. Trädgårdsmästaren har just varit där och sett till att allt är i ordning och fint för barnen.

Vi cyklar vidare hemåt, stannar till på en mataffär för att handla det nödvändigaste. Jag frågar om de har något ekologisk i frukt och grönsaksdisken. Han som packar upp varorna förstår inte vad jag menar. Vi får prata med chefen. Han säger att för att få ekologiskt får vi gå till specialbutiker, han har inget, men säger att det är möjligt att de kommer ta in i framtiden. I vinbutiken är det annorlunda, där känner han väl till gårdarna som odlar vindruvorna till det lokala vinet och vet vilka som odlar ekologiskt. Han säger att det är för svårt för dem att få det certifierat, men det finns de som jobbar hårt för att det ska vara i samklang med naturen. Vi köper en flaska vitt och nu sitter vi i sängen och lyssnar på vinden som viner och regnet som smattrar mot rutan, med ett glas vin och lite choklad. Redan klockan 18 var det alldeles mörkt ute. Det gäller att komma upp tidigt imorgon, om vi ska hinna se allt vi vill innan solen går ner.

 

 

 

Publicerat

Skolodlingarna i Köpenhamn och Malmö

Studieresan till Köpenhamn och Malmö maj 2017 arrangerades av Lead for ESD för Örebro kommun och hade fokus på pedagogisk och hälsofrämjande utemiljö. Här är alla artiklar från besöksmålen som också inspirerar till ätliga skolgårdar:

Köpenhamn

Klövermarkens naturverkstad. I Klövermarkens naturverkstad kan förskole- och skolelever boka in sig på besök där de får leka och lära om natur, miljö och hållbarhet i en fantastisk park.

Jagtvejens asyl. En liten, liten förskolegård har gått från asfalt till en lummig oas med barnperspektiv. Här finns otaliga rum och upptäckter att göra på en väldigt liten yta.

Lersöparkens skolehave del 1, del 2 och del 3. Köpenhamns hundraåriga skolodlingar. Otroliga miljöer och fantastisk inspiration för alla som är intresserade av mat och odling för skolelever.

Naturlegpladsen i Valbyparken. Köpenhamns största lekplats, designad av Helle Belong och flera gånger prisbelönt. Bland annat som ”världens bästa lekplats”.

Malmö

Kryddgårdsskolan. I Rosengård finns denna skola vars gård är planerad, anlagd och skött för att främja kreativitet, lek och rörelse. Sedan de deltog i Gröna skolgårdar 2010 har de fortsatt att se möjligheter och lösa problem för att fortsätta ha ätbart på skolan. Försteläraretjänsten används för att jobba med skolgårdsutveckling.

Odling i Folkets park. Mitt i Folkets park vimmel pågår odling i massor av former. Skolelever kommer på workshops under terminen och får följa odlingen från jord till bord.

Guldängen. Ett projekt som drivs av föreningen Växtvärket som tröttnat på lekplatser präglade av säkerhetstänk och regler och istället satsar på skogsträdgårdsodling och fri bygglek.

Stadsodling i Herrgården. Föreningen Odla i stan driver stadsodling på varma innergårdar tillsammans med barn och vuxna som bor i området.

Gyllins trädgård och Junibackens förskola. Förskola med Grön flagg som valt att utnyttja sin gårds pedagogiska potential fullt ut. Runt hörnet finns Gyllins trädgårdslekplats.

 

Om du själv är intresserad av en studieresa eller någon annan form av utbildning utifrån era specifika skolgårdsbehov, tveka inte att kontakta oss här!

Publicerat

The Edible Schoolyard Project

Ökande sjukdomar och en inaktiv livsstil bland barn och unga har drivit fram ätlig undervisning som en trend i Kalifornien och resten av USA. Sedan 20 år tillbaka har The Edible Schoolyard Project arbetat för att göra maten till kärnan i undervisningen. Deras mål är att elever ska få kunskap som gör att de både nu och i framtiden väljer den mat som är bäst för dem själva, för samhället och för miljön. 

En typisk lektion börjar med en samling i ”Ramadan”. Sittande på höbalar i en ring går barnen igenom vad de ska göra idag i trädgården på Martin Luther King Jr. Middle School i Berkley i Kalifornien. Morgonluften är varm. Efter den tydliga inledningen går de över till det praktiska arbetet. Jordbearbetning, kompostering, förökning eller skörd? Alla aktiviteterna utgår ifrån ett specifikt tekniskt moment.  Arbetet avslutas sedan som alltid i Ramadan. Kanske provsmakas ett te av örter från trädgården. De skiljer mellan åsikter och observationer, sedan gör de liknelser. ”Det här teet är mjukt som en katt”.

Ätlig skolgårds flaggskepp

The Edible Schoolyard at Martin Luther King, Jr. Middle School som ligger i Berkeley i Kalifornien är flaggskeppet i projektet. Här finns en noggrant uppbyggd skolträdgård där inget har lämnats till slumpen. Verktygen är färgmarkerade verktygen och odlingsgångarna är tillräckligt breda för att även en vinglig skottkärra ska kunna komma fram. I trädgården jobbar en skolträdgårdsmästare och två trädgårdslärare. Dessutom brukar det ofta finnas en Americorps praktikant och gott om volontärer.

  

De som jobbar i skolträdgården vet precis vilket uppdrag de har och vad som förväntas av dem.  På samma sätt är det tydligt för eleverna vad som förväntas av dem. Skolans ca 1000 elever i åldrarna 10 till 13 år deltar alla i ett välplanerat program i trädgård och kök, där rutiner och och ritualer ska ge dem goda vanor inför framtiden. 16 gånger om året bjuds familjerna in till skolköket. Där deltar de i matlagningen i syfte att medvetandegöra vad barnen lär sig i skolan. Själva skolträdgården drivs av The Edible Schoolyard Project, som är en ideell förening. I hela verksamheten finns totalt 10 personer anställda av föreningen. De får medel till verksamheten genom fonder och bidrag, som donationer och tjänster.

Detaljer & helhet

En annan lektion kan utgå från bin. Eleverna roterar mellan tre stationer; Bikupan, Honungssmakning och Fånga, iaktta och släpp fri. Respekt för trädgården lärs in från första dagen. Det första barnen lär sig är hur de lyfter upp hönorna försiktigt. Lyhördheten inför det vi äter präglar allting; hur en blomma dissekeras och beskrivs in i minsta detalj, hur ett bi studeras i mikroskop och en övning i att beskriva sex sorters plommon utifrån de ser ut, hur de luktar, hur de känns när man tuggar och hur de smakar. Utan att upprepa ett enda beskrivande ord. Temperaturerna mäts omsorgsfullt i komposterna.

Samtidigt som undervisningen tillåter eleverna att stanna upp i detaljerna blir maten integrerad i resten av utbildningen på oändligt många sätt och i oändligt många varianter. En måltid bestående av stekt ris och grönsaker kopplas till undervisningen i historia, risets och redskapens betydelse för Kinas urbanisering.

Alice Waters

Alice Waters

För mer än 20 år sedan blev Alice Waters citerad i en tidning om hur hon tyckte att det inte såg ut som om någon brydde sig om den skolgård hon gick förbi varje morgon. Efter det blev hon kontaktad av Neil Smith, dåvarande rektorn för Martin Luther King, Jr. Middle School i Berkeley. Han undrade om hon ville besöka deras skola och kanske hjälpa till med skolgården. Det ville hon. Alice vision var tydlig, hon anlade en trädgård och ett undervisningskök som skulle bli ett verktyg för ett rikare lärande och liv för hela skolväsendet. Samarbetet blev starten på Edible Schoolyard Project, som idag är ledande inom ätlig undervisning i hela världen och har en mängd olika projekt och utbildningar över hela USA. Trädgården i Berkeley har idag mer än 100 grönsaker, fruktträd och örter, mer än 7000 elever har blivit utbildade där och de tar årligen emot mer än 1000 besökare.

Principer

Ätlig undervisning följer Alice Waters filosofi som beskrivs i fem principer.

Mat är ett akademiskt ämne. Skolträdgården, köket och matsalen är integrerade i skolan kärnverksamhet, så att gastronomi och ekologi ger liv åt samtliga ämnen som undervisas.

Skolan erbjuder lunch till alla. Från förskola serveras alla barn ett gott och nyttigt mål varje dag. Bra mat är en rättighet. Det ger eleverna ett positivt förhållningssätt till sin hälsa, sitt samhälle och till miljön.

Skolan stödjer gårdar. Skolköket köper säsongsanpassad, färsk mat från lokala och hållbara gårdar av hälso- och utbildningsskäl, men också för att stärka den lokala matekonomin.

Barn lär sig genom att göra. Praktiskt arbete, som vid odlingsbäddar och skärbrädor, väcker sinnen och öppnar medvetenhet, både till akademiska ämnen och världen runt omkring.

Skönhet är ett språk. En vacker miljö, där avsiktliga tankar lagts på allt från trädgårdsgångar till tallrikar på borden, berättar för barnen att vi bryr oss om dem.

The Edible Schoolyard network

En annan del av The Edible Schoolyard Project handlar om nätverkande och att
skapa möjlighet för fler skolor, föreningar och verksamheter att ta del av varandras aktiviteter. De ordnar utbildningar, endagskurser och studiebesök. På deras hemsida finns ett stort, digitalt nätverk med projekt i USA och resten av världen. Här finns 5164 trädgårdsklassrum och 695 köksklassrum presenterade, för att bara nämna några av alla de möjliga kontakter som finns att utforska. Registrera ditt projekt där. Alice Waters fortsätter att arbeta för att vitalisera skolor världen över genom ätlig undervisning.

 

 

LÄS MER

2013 deltog Emma Crawley i en utbildning vid The Edible Schoolyard at Martin Luther King, Jr. Middle School i Berkely. Här kan du läsa hennes dagbok från resan.

Reportage i Naturskolebladet nr 4 2013 sidan 19 om resan.

The Edible Schoolyard Project