I över 100 år har det funnits skolträdgårdar i Köpenhamn. De drivs av en förening med stöd från Köpenhamns kommun. Efter en nergång av besökare under 60-talet har de fått ny fart och flera nya har nu etablerats runt om i staden. Till Lersöparkens skolehave kommer det 33 skolklasser några gånger varje vecka. Här finns många exempel på praktiska lösningar för hur en stimulerande utemiljö kan skapas med enkla medel. Ge barnen jord under naglarna och ljus i ögonen är verksamhetens fina motto.
Det här är del tre i serien om vårt besök på Lersöparkens skolehave. Läs gärna del 1 om förträdgården och del 2 om odlingsinspiration!
I den tredje och sista delen av vår lilla artikelserie kommer vi att fokusera på det viktigaste av allt; hur barnen använder parken. Ledorden är självständighet och delaktighet. Häng med!
Vilka platser används och hur används de?
Det är spännande att se hur barnen rör sig i parken. En skolklass stannar uppe vid den första öppna ytan, sitter vid ett bord. Nära dem finns höns, odling av örter, blommande grönkål, en eldstad och odlingsfält. En annan grupp barn springer mot den allra innersta delen av parken, där det finns mängder av löst material. Camilla berättar att det pågår ständiga projekt i den delen av trädgården. En del fortsätter bygga på samma kojor vecka efter vecka och en del omskapas och flyttas ständigt. När vi går in bland träden ser vi många med strålande ögon släpa runt på hö och grenar, det ena lasset större än det andra.
Naturliga rum och gångar
Hela parken är en upptäcktsresa. Ständigt öppnas nya rum, utrymmen, funktioner och utsikter. Bakom en liten lund av fruktträd, där gräset precis har slagits, kommer vi till en sektion med höns och kaniner, fler eldstader och en mängd mindre rum skapade av växter. Det finns många platser att röra sig till och från.
Zoner för olika behov
Alla zoner finns i parken. Trygga samlingszoner, där det ofta finns vuxna tillgängliga. Stora, öppna områden runt de trygga zonerna som används till lek. Massvis av buskage och träd som bildar rum där barnen kan vara ifred, leka ostört och röra sig inom och utom synhåll som det passar dem. Vi ser något enstaka barn upptäcka saker längst ut i de folktomma delarna av parken. Det verkar som att barnen själva får bestämma var de vill vara och vad de vill göra i stor utsträckning.
Det blir mat!
I parken pågår en del matlagning. Barnen är med och skördar och lagar det som ska ätas.När grönsakerna skördas på hösten, får barnen ta hem det till sina familjer. Idag tillagas brännässlor.
På vår tur genom parken ser vi barn som hanterar yxor, stora knivar och eld helt på egen hand. Aldrig är det någon vuxen som står lutad över dem. De vuxna finns med, men en bit ifrån. Barnen får genomföra sina uppgifter själva, vilket de också gör koncentrerat och fokuserat. Ibland tillsammans med andra barn, ibland ensamma. Vi lägger märket till att det är väldigt lugnt kring de situationerna. Den vilda leken sker på andra ställen.
Camilla Friedrichsen berättar att de i väldigt stor utsträckning gör det barnen vill göra. Vill de odla solrosor så gör de det, vill de odla något annat så gör de det. Barnen är delaktiga i det mesta som görs på området. Till och med slakt av både hönor och kaniner görs med barnen, något som blir lite svårt för oss att smälta. Vi förstår att barnen får mycket övning i att ta egna beslut och avgöra vad de själva vill vara delaktiga i.
Det finns inte många regler i parken, men en väldig viktig sak är att barnen direkt får lära sig att ta hand om allt levande. Det kommer barn som inte har någon vana alls vid odlande och det basala måste också läras ut. Camilla berättar att ju grönare det är, desto lugnare blir barnen.
Det här var den sista delen i det som blev en hel miniserie om Lersöparkens skolehave. Vi har fått många fina reaktioner på de två första delarna. Till exempel berättade vår läsare Helle om hur stolt hon var när hon fick skörda potatis, pumpa och blommor i skolehaverna på 50-talet. En annan läsare frågade vad som hindrar oss från att skapa sådana här miljöer för våra barn i skolan här i Sverige.
Svaret?
Ingenting alls.