Publicerat

Ansvar och frihet med apelsiner och telefoner

Colin, mannen i huset där vi bor, tog oss på en lördagstur runt i Perth idag. Han visade oss lekparker, Kings Park och en liten lokal marknad.

Den första lekparken vi stannar till vid är precis typexemplet av en lekplats där tillgänglighetsanpassningen skapar segregation istället för inklusion. Där tillverkaren i all välmening velat skapa en lekplats som även rullstolsburna kan använda sig av. Visst, vid första anblick kan det verka bra. Även rullstolsburna får ju då möjlighet att gunga, som var fallet just på denna lekplats. Barns behov är komplexa, en lekplats ska skapa möten, den ska vara en plats där man kan träna sociala förmågor, en plats för utmaning och stimulans av alla sinnen, där det finns intressanta saker att upptäcka och undersöka, en plats som är kreativ, där barnen kan interagera med platsen på olika sätt. Att lägga hela budgeten på en gunga för rullstolsburna motverkar hela syftet med lekplatsen. Att gunga fram och tillbaka ensam exkluderar detta barn från mötet, gungan bjuder inte heller in några andra barn. Här hade de dessutom satt ett högt staket runt om gungan, för att förstärka det ytterligare.

Vi åker vidare till en liten marknad, dit Colin brukar åka varje lördag. Det är en ”bondens marknad” där lokala producenter kan komma och sälja sina produkter. Frukt, honung, sylt, grönsaker, bröd och ost, allt möjligt hittar vi här. Det är en fin liten marknad. Vid citrusståndet smakar jag friskt på alla olika clementiner och apelsiner. Fantastiskt att få äta riktigt färska frukter. Vi pratar lite med mannen som säljer citrus, frågar om gården, han visar bilder, föreslår att vi ska åka dit upp och besöka den. Han frågar vad vi gör i Australien och vi berättar om konferensen. Han blir mycket engagerad. Berättar hur han ser på barns möjlighet till lek, ser skillnaden från när hans egna barn var små. De brukade komma hem efter en kort dag i skolan, och direkt springa ut och leka, klättra i träd, leka i höet, bygga kojor, han beskriver hur det stimulerar kreativitet och självständighet. Vi konstaterar att han skulle kunna stått bredvid oss på konferensen, berättat om varför barn behöver den fria ostrukturerade leken.

  

Vi kommer in på ledarskapsfrågor och pratar om hur viktigt det är för barn att se vuxna göra saker på riktigt. Han jobbade hemma på gården, målade staket, grävde, plockade frukt och hans barn kom och gick, och såg det där. Ibland var de med i arbetet, ibland lekte de. Han såg till att det fanns penslar åt alla när det skulle målas, han visade hur man gör, och barnen fick möjlighet att göra saker på riktigt och känna att det de gjorde spelade roll. Han är verkligt oroad över hur det är idag. Han säger att han ser barn som bara sitter framför sina plattor och telefoner, datorer. Utan kontakt med situationer där de kan känna sig behövda. Det finns liksom inget att hänga upp relationen på. Han säger, det är inte konstigt att det blir konflikter mellan barn och föräldrar, mellan barn och andra vuxna. De är inte i ett sammanhang. Hans dotter står bredvid honom och säljer citrusfrukter. Hon bekräftar. De hade en fantastisk uppväxt, hon och hennes syskon. Det fanns en frihet, men också ett ansvar.  Jag skulle vilja säga att det inte är en slump att de arbetar ihop idag. Att de är nöjda och glada. Litar på varandra. Jim bjuder på apelsinerna och clementinerna vi plockat ihop för att köpa. En stor påse. Han är så tacksam att vi stannat upp och pratat lite extra med honom. Denna fantastiska gästfrihet och generositet.

På väg ut från marknaden stannar jag till i ett stånd där en kvinna säljer marmelader, sylt, pesto och tomatsåser. Jag frågar om jag kan fotografera hennes fina burkar. Jag säger jag gärna skulle köpa, men det är långt att ta med det hem till Sverige. Hon undrar vad som fått mig att åka till Australien och åter berättar jag om konferensen. Det visar sig att hon är lärare i grundskolan och de har nyligen med föräldrars hjälp skapat en naturlig lekplats på gården på skolan där hon jobbar och berättar att de har en ätlig skolgård också. Vi är välkomna att besöka den, den ligger alldeles nära här, så det ser jag verkligen fram emot att göra.

Vi åker vidare till ”the Strand” vid floden Swan River, på vägen ser vi både svarta svanar och en pelikan. Vid the Strand finns en lekpark som Colin visar upp. Den ligger fantastiskt på en höjd ovanför stranden. Det är en ganska traditionell lekplats med mycket utrustning, men den har en del spännande kvaliteter. Sanden är exempelvis helt fantastisk, att det kan finnas så många olika kvaliteter på sand. Den är ljus och ren, men väldigt formbar. Solseglet över lekplatsen är enormt. Det täcker hela lekplatsen, flera stora blå segeldukar. Mycket är byggt med sandsten, den är oregelbunden och spännande att klättra på.

  

Vi går längs med strandpromenaden som är ett gångstråk av formgjuten betong, Colin berättar att det läggs på plats med stora formar av metall, som kan formas som man vill ha det. Jag undrar varför vi inte använder det mer i Sverige. Det är ju betydligt trevligare än asfalt. Kan det ha med tjälen att göra, att det inte håller för våra temperaturer, eller handlar det bara om tradition? Gångarna har ingjutna mönster av olika slag, olika färg, som skapats med olika stenmaterial. Röd betong, svart, men vanligast är den gula betongen.

  

Här får vi syn på flera spännande fåglar och Torbjörn fångar dem med teleobjektivet. Fantastiska bilder. Rosenkakadua, skrattkokaburra, regnbågslorikit för att nämna några. En skur kommer hastigt och vi åker vidare till Kings Park för en pumpasoppa med utsikt över en lekplats som har förhistoriskt tema. Den naturlekplats vi egentligen åkte för att titta på är avstängd, så vi tittar på den förhistoriska temalekplatsen istället. Den har några fina inslag.

Vi promenerar längs ett brett stråk gräs, en alldeles rak väg, genom bushen, med alla möjliga spännande träd och buskar, upp mot en trappa som går i formen av en dna-spiral. Där säger vi hejdå till Colin som åker hemåt. Vi promenerar runt i den botaniska trädgården där vi får se flera spännande träd. Ett träd som är 750 år gammalt som de 2008 flyttade från ett område utanför Perth där de skulle bygga en bro och inte ville hugga ner trädet. Urbefolkningen i området skänkte trädet som en gåva till invånarna i Western Australia och idag växer det i parken. Det är ett boab-träd och kallas Gija Jumulu. Dessa träd kan bli upp till 2000 år gamla.

I parken uppmärksammar vi samma fenomen som hemma i Sverige, barn, vuxna, ungdomar, i stort sett alla tittar ner på sina skärmar, sina telefoner. Det spelar ingen roll om de är i parken själva eller i sällskap med andra. De har största fokus på det som händer på telefonen. En lång stund iakttar vi två pojkar i 10-årsåldern som rör sig i parken med fokus på sina skärmar. På ca 10-15 meters avstånd står en kvinna, hon är där med dem. Vaktar dem. Inte en gång ser vi dem samtala med kvinnan. Hon har lurar i öronen och hela tiden ögonen på pojkarna. Hon följer dem vart de än går.

Jag reflekterar kring det vi pratade med mannen med apelsinerna om. Hur barnen gärna fick delta i meningsfulla sysslor på gården och om de inte ville det fick de leka fritt. De visste var de vuxna fanns och fick ansvar för att leta upp den vuxne när de behövde. De hade rörelsefrihet. De visste vad de fick lov att göra och vad de skulle vara försiktiga med. Det fanns en hel del faror på gården att passa sig för. Relationen mellan barnen i parken och den vuxne är något helt annat. Barnen har inget ansvar själva, för det ansvaret tar den vuxne som är med dem, hon följer dem som en vakt, men är inte inkluderad i deras aktivitet. Aktiviteten på telefonen är till för att stimulera barnen, men allt är fiktion, på låtsas. Meningen är tillfällig stimulering – sysselsättning. Många skulle hävda ett lärande och ”vi får åtminstone ut barnen”, men jag är kritisk. Barn behöver vara i ett meningsfullt sammanhang. Barn behöver vuxna förebilder att spegla i leken.

Många hävdar att barns lek med plattor, telefoner och datorer är ett sätt att spegla sig i vuxnas aktivitet. Precis som barn i exempelvis jägar- och samlarkulturer ses leka med de verktyg de vuxna använder, spjut, knivar och eld. Men jag kan inte köpa det när det handlar om spel utformade för att sysselsätta barnen. Jag säger heller inte att det bara är dåligt att barn får den möjligheten, men som jag ser det finns det ofta ingen balans idag. Vi kan inte låta skärmen styra våra liv. Vi kan inte låta all kommunikation ske via nätet. Barn behöver få möjlighet att leka med varandra. Se varandra i ögonen. Då skapas empati, kritiskt tänkande, förståelse för omvärlden. Barn behöver också se vuxna göra det som är grundläggande för människans överlevnad. Vi vet ju faktiskt ingenting om hur framtiden ser ut.

Vi åker hemåt med tåget fulla av intryck och tankar, efter lite middag på en restaurang i Perth centrum. På stationen blir vi vänligt upphämtade av vår värd Colin. Att bo på AirBnB är verkligen en riktigt prisvärd lyx på resan.

 

Publicerat

Mellan skurar i Melville

Turen vår första dag går på cykel från Rossmoyne till Melville där vi med jämna mellanrum skjular mot regn, men också lyckas fånga några solstrålar.

I huset bor en annan gäst i ett av de andra rummen och vi samtalar över frukosten. Han bor i huset för att han hyrt ut hela sin lägenhet genom AirBnB, han förvånas över hur lätt han kan hyra ut, det är bokat nästan varje vecka. Jag hittar en citrusfrukt som ser ut som citron i färgen, men som är mer som en apelsin i formen, som ramlat från ett träd vid poolen på framsidan. Vi delar den och försöker lista ut vad det är för sort. Kan det vara övermogen lime? På kvällen berättar värdinnan att det är en blandning mellan citron och mandarin. Fantastisk smak. Söt citronsmak. Läskande. Lemonade tree – citrus limon x reticulata.

Efter att tagit igen oss ordentligt i morse efter flygresan, lånade vi cyklar och tog oss ut i blåsten. Vi bor precis vid Canning River, och det första som möter oss är två män som varit ute och fiskat med sina kanoter. De visar stolt upp den infångade fisken när vi ber om ett foto.

Vi cyklar längs med floden, som är en tidvattenflod, sen vidare över en väg och stannar till vid ett litet naturområde där vi får skjula för regnet. Kråkfåglar med helt annan teckning än de vi är vana vid fångar vårt intresse och sen får vi syn på ytterligare någon för oss mycket exotisk röd fågel och en liten fågel som ser ut som en blandning av svala och stare visar glatt upp sig och viftar på stjärten för oss. Området har nyligen brunnit, så alla träd är svarta i stammen. Vi ser några spännande frukter på ett träd som finns överallt, de är alldeles hårda, mer som en frökapsel och blommorna är alldeles fantastiska fulla av pistiller.

Det finns en liten obehagskänsla, blandat med fascinationen, att inte veta vad det är som växer här känns otryggt på något sätt. Det går inte riktigt att sätta fingret på vad det är, men hemma skulle jag känna och lukta på alla växter på ett helt obehindrat sätt. Det vågar jag inte göra riktigt här. Som om växterna skulle hoppa upp och bita mig. Jag föreställer mig hur det kan kännas att komma ny till Sverige från ett annat land. Kan det vara så när de vistas i vår natur, att det inte känns riktigt tryggt. Det som är ätbart känner jag inte alls så med, det jag känner igen. Som citrusträden. Ett apelsinträd inne på en tomt har släppt en massa fallfrukt, vilket enormt slöseri tänker jag, vill gå in och plocka, men hindras av regn och blåst. Och det kanske inte skulle vara accepterat heller att springa in på någons tomt… jag vet inte. Bredvid en busshållsplats står ett träd översållat med citroner, vi hittar en som är ordentligt mogen, den får åka med på pakethållaren.

Vi cyklar vidare och kommer till Piney Lakes Environmenal Education Center, vi hittar lite spännande information om olika program för skolor som vill arbeta med miljön, tyvärr har hon som ansvarar för skolprogrammen gått hem för dagen. Vi går genom Piney Lakes Park på ett fint gångstråk som är tillgänglighetsanpassat, så även rullstolsburna ska kunna ta sig igenom. Vi leder cyklarna för att kanske kunna se några fåglar. Lätena är helt andra än hemma i Sverige. Det känns lite som om man går genom fågelburarna på en djurpark. 50 olika arter ska man kunna se och höra här. Vid den andra entrén där vi går ut finns en rengöringsanläggning, där det är meningen att skorna ska rengöras innan man går in i parken. De är väldigt noga med att inte sprida sjukdomar, eller fröer från invasiva växter in till naturområdet.

En bit bort ligger Piney Lakes Sensory Playground som vi blir nyfikna på, vi genar över en park och kommer fram till en helt ny lekpark, där alla sinnen kan stimuleras. Lekparken är varierad och det som är mest slående är att det finns massvis med sittplatser, anhalter och gott om sinnligt material, både fast och löst. Allt är skapat så att alla ska kunna delta i leken oavsett om man har någon funktionsnedsättning eller inte. Det finns en sandlåda där barn i rullstol kan komma från ena sidan och delta i leken, på andra sidan är en sandlåda som är organiskt formad. Det finns vattenlek som är upphöjd, så att alla barn kan vara med och leka.

Vi kikar in på en katolsk skola, där kakaduorna bråkar på fotbollsplanen, det verkar som det är mest sportytor för barnen att vistas på, fotboll, tennisbanor, basketboll. Vi tror att skolan delar område med ett Lesuire Center, en fritidsanläggning. Det är enormt stort område. Molnen tornar upp sig, regnet vräker ner och vi skjular i en busskur en stund innan vi tar oss vidare till en malaysisk restaurang runt hörnet. Spännande lunch med asiatiska smaker. Nya smaker för oss. Men gott. Förutom den rökta korven och fiskkakan som de har blandat i både min och Torbjörns rätt. De lämnar vi kvar.

Efter lunchen får vi syn på en hel massa papegojor i ett träd, vi blir fast här en lång stund och fotograferar dessa färgglada fåglar i rött, grönt, blått och gult. Otroligt att en fågel kan få sådana färger och konstigt att se dem flyga fritt.

Vi beger oss vidare till Batemore Primary School där vi går in och tittar på skolgården. Entrén är välkomnande med både konst och blommande buskar. Allt känns enhetligt och trivsamt. Vi träffar snart städerskan som vi växlar några ord med. Vi frågar om de odlar på skolan och hon berättar att det gör de, de håller på och samlar in pengar för att få ihop mer pengar till sin ”Sustainable Garden” och hon visar vart vi ska gå för att se den. ”Det är inte mycket att se, förresten” avslutar hon meningen.

De har flera höns av olika sort i ett hägn och bredvid ett ungefär likadant hägn med höga staket där odlingarna finns. Det är ju vinter här nu, så det växer inte väldigt frodigt, men vi ser att de har självbevattnande kärl, en stor tunna med vatten och upphöjda odlingsbäddar i ovala former, där det växer lite av varje, bland annat lite sockerärtor. I mitten finns bord och bänkar, som förmodligen används för det praktiska arbetet med trädgården. En del av gården är utformad för lek, med stock och sten, gångarna är gjorda av betong som gjutits på plats, formerna kan anpassas efter platsen och här har man gjort små gupp. Jag tänker mig att det ska vara som en utmaning för rullstolsburna.

Vi skjular en stund under regnskydden vid entrén och lägger märke till hur de satt upp krokar till barnens väskor eller jackor utanför dörrarna, det finns drickesfontäner, där barnen lätt kan dricka vatten och de har sänkt ner sandlådor i asfalten precis vid entrén för den lugna lekens skull. Det är så tydligt att skolgården är gjord för barnen. För att det ska vara en trivsam plats att vistas på och att det är en viktig plats, där man även satsar lite extra. Trädgårdsmästaren har just varit där och sett till att allt är i ordning och fint för barnen.

Vi cyklar vidare hemåt, stannar till på en mataffär för att handla det nödvändigaste. Jag frågar om de har något ekologisk i frukt och grönsaksdisken. Han som packar upp varorna förstår inte vad jag menar. Vi får prata med chefen. Han säger att för att få ekologiskt får vi gå till specialbutiker, han har inget, men säger att det är möjligt att de kommer ta in i framtiden. I vinbutiken är det annorlunda, där känner han väl till gårdarna som odlar vindruvorna till det lokala vinet och vet vilka som odlar ekologiskt. Han säger att det är för svårt för dem att få det certifierat, men det finns de som jobbar hårt för att det ska vara i samklang med naturen. Vi köper en flaska vitt och nu sitter vi i sängen och lyssnar på vinden som viner och regnet som smattrar mot rutan, med ett glas vin och lite choklad. Redan klockan 18 var det alldeles mörkt ute. Det gäller att komma upp tidigt imorgon, om vi ska hinna se allt vi vill innan solen går ner.

 

 

 

Publicerat

På resa i Perth

I slutet på juli och början på augusti är jag och Torbjörn i Perth, Australien. Vi ska tala på en konferens som heter ”Children and Nature” och jag passar på att besöka olika platser här i Perth. Detta och mina personliga reflektioner delar jag med mig av här Ätlig skolgård.

Jag kommer träffa landskapsarkitekter och permakulturdesigners, arkitekter och flera personer från skolans värld, förhoppningsvis får jag också njuta av några kulinariska upplevelser och spännande australiensisk natur. Mina observationer kommer vara osorterade upplevelser från dag till dag, och jag hoppas att ni ska tycka det är intressant.

Vägen hit var lång. Att resa med flyg känns aldrig roligt ur miljösynpunkt, så det känns extra värdefullt att verkligen få dela alla de erfarenheter som jag får under resan med så många som möjligt. Vi bytte flyg i Dubai och slogs av att det lika gärna kunnat vara USA, Sverige eller Kina. Alla butiker var samma som överallt annars. Ingen verklig lokal förankring. En liten turistbutik, som hade lite krimskrams från landet, men ingenting genuint. Bara kommers. Det kändes ganska bra ändå att stiga på det gigantiska planet mellan Dubai och Perth, det var ett dubbeldäckarplan, och alldeles fullsatt. 10 timmar tog det lite drygt från Dubai.

Taxichauffören som tar oss till huset vi ska bo är verkligt deprimerad. Han beskriver ett Australien helt utan framtid. Han kommer från Kroatien och har bott här i 15 år. Han ser framför sig att det åter är dags att flytta snart. Här finns inga jobb och han tror att det kommer fortsätta likadant lång tid framöver.

Korta dagar, hårda vindar och skurar med kraftiga regn möter oss i Perth, men gästvänligheten i vårt väl valda AirBnB i Rossmoyne är fantastiskt. Intresset för varför vi är på plats går inte att ta miste på.

Katten i huset där vi bor

Lemonade trädet i trädgården bredvid poolenKvinnan i huset, Miriam, har haft alla sina fem barn som nu är vuxna i ”home-schooling” under hela deras skoltid och hon är nu tillbaka och arbetar i skolan efter att ha varit ifrån det i 30 år. Hon säger att antalet incidenter, bråk och liknande i skolan har ökat ofantligt, barn som mår dåligt och inte kan hantera det, hon säger att de saknar resiliens idag. Det som hände, som behövde rapporteras under ett år för trettio år sedan kan idag ske på bara en dag i skolan nu. Hon har ett stort intresse i barns lek och lärande och vi kommer säkert ha mycket att prata om.

På fredag ska mannen i huset, Colin, visa oss runt i Perths parker. En av döttrarna är intresserad av konferensen där vi ska prata, och hade varit med förra året som i en del i sin utbildning. Kanske får vi även träffa henne.

I huset finns världens gulligaste lilla katt, förutom våra då, en liten mjuk perserblandning, en hankatt som de kallar ”she”, för att hon var tre år när de insåg att det var en hankatt. Här finns också en gullig hund som heter Indy, för han gillar att nosa upp saker, som Indiana Jones. De säger att han är en utehund, som inte förstår det. Han vill hela tiden in i huset.

Den femte augusti kommer vi prata på Nature Play´s konferens. Jag kommer prata om skolgården och hur man kan tänka när man designar skolgårdar, hur vi gör i Sverige. Jag kommer berätta lite om det arbete jag gör just nu, hur läget är i Sverige och jag kommer beskriva lite från Gröna skolgårdar i Malmö och Lekvärdefaktorn och varför den togs fram. Lite nervöst är det allt att prata på engelska inför 350 personer, men det kommer säkert att gå bra. På konferensen kommer mycket intressanta personer att vara med, det ska bli spännande att träffa dem alla.

Publicerat

Jordnära mat med Titti Qvarnström

Innanför guldväggarna på restaurang Bloom in the park sitter Titti Qvarnström. Hon skriver i liggaren, skriver på datorn, svarar i telefon och har full inblick i det aktiva köket. När vi kliver på får vi hennes fulla fokus på det vi kommit för att prata om; mat och odling för hälsa och lärande. Titti är en av dem som menar att det behöver komma in i skolplanen.

– Matproduktionen är något främmande för oss idag, trots att det är så grundläggande. Det är något alla bör ha med sig. Vi har fått in praktikanter som aldrig har knäckt ett ägg i hela sitt liv. Det finns ingen skam i det, men det är talande för hur effektivt vi kopplat bort matproduktionen från samhället, säger hon.

Att lära genom att mötas i praktiskt arbete

Människor relaterar mer till varandra när de gör praktiska saker tillsammans, i verkliga situationer. Titti pratar gärna om att det också är viktigt att man får vara i olika grupper, att tas ur en grupp och lyftas in i ett annat sammanhang. Kanske är man ledare i en grupp och blir något helt annat i nästa. Det är viktigt att få växla, att se sig själv med nya ögon. De reflekterande mötena förvägrar vi våra svenska ungdomar när vi håller dem i ett enda sammanhang. Titti själv är kockutbildad på Hotel- og Restaurantskolen København dit hon aktivt sökte sig just för lärlingsskapet.

– I Danmark har de en helt annan syn på praktiskt arbete. I Sverige vill vi inte ha det, utan vill bara ha det akademiska. Lärlingsskap är standard inom många branscher i Danmark medan vi i Sverige bara har det i några få. Vi har haft fler lärlingsutbildningar tidigare och vi är många som stångat oss blodiga för att få tillbaka dem.

Restaurang Bloom in the park.

Michelinstjärna för naturlig mat

I februari 2015 blev Titti den första skandinaviska kvinnan i Guide Michelin. Hon har fått en mängd olika utmärkelser, både för sina kulinariska prestationer och för hennes starka engagemang kring matkultur. På hennes krog Bloom in the park, som hon driver tillsammans med Igi Vidal, serveras lokal mat i säsong. Mycket grönsaker och kompletterande kött. Det finns ingen meny utan gästerna serveras det som är bäst just nu. Det roligaste Titti vet i sitt arbete är diversiteten, att hon hela tiden får göra olika saker. Hon berättar att hon i princip var inlåst i köket de första fem åren på Bloom och att det var kul, men att det nu är ännu roligare att få komma ut. Titti handlar mycket direkt från olika mathantverkare och fiskare och odlar dessutom en hel del i sin trädgård. Det som växer vilt är också självklara inslag.

– Vi har behovet av att återknyta till det genuina, det verkliga. Många äter gärna bra mat, men man saknar kopplingen till naturen, till jorden, säger Titti.

Unikt läger för matentreprenörer

Det visslar från köket. Titti tittar genast upp, registrerar om hon behöver göra något. I höst lämnar hon Bloom in the park efter åtta år och hon arbetar med flera olika projekt. Hennes bok “Malmö cooking: min stad – vår mat” kom ut i våras (“Om inte jag säger att krogarna här är bra, vem ska då göra det?”) och hon planerar Pure Food Camp tillsammans med Maria Klitte och Lotta Ranert. Det är ett koncept i lägerform som ska lyfta lokala matentreprenörer genom att influencers, matjournalister, foodies och andra tillsammans får laga mat som samlas in från naturen eller som har tillverkats av mathanverkare. I små grupper och med en veckas camp med övernattningar är tanken att de verkligen ska lära känna och dela erfarenheter med varandra.

 

På Bloom har de dagen innan haft möte med Svenska tomatodlare och i lådorna utanför restaurangen står flera långa, ringlande tomatplantor med mogna frukter trots att vi bara är i maj när intervjun görs.
I odlingen finns en blommande pepparrot och en blommande, övervintrad grönkål. Blommorna serveras på restaurangen efter omsorgsfull tillagning. I lådorna syns fjädrar och äggskal. Där låg nyss en andmamma och ruvade på sina ägg.

Behov av stark koppling till naturen

I planeringen finns också att starta en ny, helt egen restaurang. Upplägget kommer att vara lokal, transparent, hållbar och jordnära matlagning. När Titti var liten hade hon en självklar koppling till naturen. Hennes pappa var jägare och biologilärare och tog med henne ut och berättade om ätliga växter. Genom att läsa själv lärde hon sig ännu mer. I skolan saknades undervisning i ämnet. Hemkunskapen handlade mer om att lära sig att starta en tvättmaskin och liknande saker. Titti avslutar:

– I dagens tekniska samhälle med mycket stress där vi går in i väggen – då talar vi om att gå till naturen, grön rehab, att hitta tillbaka till det ursprungliga. Det är en naturlig del av livet som borde vara förebyggande istället. Det handlar inte bara om var maten kommer ifrån utan att kopplingen till ursprunget är viktigt för vår hälsa.

 

 

Publicerat

Skogsträdgården, för små skogsträdgårdsmästare och nyfikna vuxna

Skogsträdgården, för små skogsträdgårdsmästare och nyfikna vuxna är skriven av Johanna Johansson, My Kellberg, Esbjörn Wandt och Johanna Bruun. Boken är ett resultat av projektet Bärfis som drevs i Holma skogsträdgård 2013-2015.

I Skogsträdgården, för små skogsträdgårdsmästare och nyfikna vuxna får vi veta vad en skogsträdgård är och vad som händer i en sådan. Vi lär oss vad som är viktigt i kretsloppet; solens ljus, jordens liv och småkrypens närvaro. Boken beskriver enkelt svåra begrepp och bjuder på många fina uppmaningar för upptäckarlust och för upplevelser, som att känna hur bladen känns mot kinden eller kolla in en blomma under fem minuter för att se vilka som kommer på besök. Allt som behövs för att skapa en skogsträdgård står här. Ett jättebra tips för miniskogsträdgårdar är trädrutorna; där ett träd i mitten omgärdas av ätbara buskar, örter och blommor. Det fungerar och får plats nästan överallt.

Textprov:

”Det finns massor att lära sig i skogsträdgården. Här kan vi börja upptäcka hur saker hänger ihop i naturen. Ett komplicerat ord som ”ekosystemtjänster” blir lite lättare att förstå, när vi ser humlan surra runt och pollinera äppelblommorna och gråsuggan som bajsar ut bra jord under en stubbe.”

”Hör du masken? Lägg en mask på ett papper och lyssna noga så kan du höra borsten skrapa mot pappret när den rör sig.”

 

Vill du använda skogsträdgården som lärmiljö? På Skogsträdgårdens vänners hemsida finns lekar, övningar, tips och en enkel handledning för hur du anlägger och använder den på skolgården. Här hittar du material att ladda ner och det går att boka en skogsträdgårdsutbildning för pedagoger.

Fler boktips om odling för barn:

Så ett frö – En odlingsbok från Rosendal

Publicerat

7 ätliga blommor som självsår sig

Idag bjuder vi på ett enkelt odlingstips som passar bra för skolor och förskolor; Ätbara blommor som självsår sig. Det är sorter som gärna sprider sig och som kommer tillbaka självmant år efter år nästan oavsett var du väljer att så dem. De fungerar alltså vare sig du odlar i pallkragar som på Kryddgårdsskolan, runt träd, i bäddar på friland eller bara vill få mer mångfald i ett övervuxet grönområde. Själva sådden är också enkel. Fröna kan strös ut på jordytan och sedan bara krattas eller ”rufsas” ner. Glöm inte vattningen! De ställer heller inte några större krav på jorden, men växer såklart mer frodigt på lucker och näringsrik jord. Blommor och örter har ett stort värde som dragväxter i odlingarna, både för skördens skull och för mångfalden bland våra insekter.

Ätbara blommor som självsår sig

1. Gurkört. De stjärnformade, blå blombladen är väldigt dekorativa och kan till exempel frysas in med vatten till vackra iskuber. Skotten kan användas både som microleaves under vintern och när de är lite större på sommaren rullar du ihop dem hårt och skivar tunt till sallad. Italienarna använder det tillsammans med ricotta i tortellini. Namnet kommer av att de verkligen doftar och smakar lite som gurka, vilket är småkul och oväntat.

2. Ringblommor. Ringblommans blad är framför allt dekorativa och tillför inte så mycket i smak mer än att de är aningen bittra. De gör sig fint som ett färgglatt tillskott i sallader eller risrättter. Blombladen brukar också användas i salva och olja.

3. Dill. En av de svenska favoritkryddorna som är lite egensinnig och växer där den själv tycker att det passar. Vackra dillkronor blir ståtliga i odlingarna och används i inläggningar, i grytor och soppor. Torkade frön är en superkrydda som lyfter de flesta fisk- och grönsaksrätter.

4. Krasse. Blommorna är vackra och lite kryddiga, precis som bladen. De är lite mer värmekrävande än de övriga på listan, men klarar att självså sig i södra Sverige. Bladen kan strimlas tunt och blandas i sallader eller fyllningar till piroger. Blommorna går att fylla med ricotta och steka försiktigt, men ömtåliga som de är fungerar de bäst att strös färska över sallad och annan kall mat.

5. Persilja. Persiljans blommor smakar svagare än bladen, men kryddar smått och är vacker och skir att se på. Bladen används såklart som krydda och gör sig också som bladgrönt. Persiljan är flerårig, men blir lite mer träig och tråkigare i smaken när den blommar om. Som tur är frösår den sig rikligt, så det brukar finnas gott om färska skott.

6. Viol & penséer. Ännu en blomma som gärna frösår sig i södra och mellersta Sverige. Det vanligaste tipset är nog att kandera de vackra blombladen, mer användbart är kanske att blanda dem i kakor, socker och te. Bladen är också ätliga. De har en frisk, syrlig smak.

7. Maskros. Kanske gör du det bästa du kan för att utrota denna pigga, gula blomma? Om du vill bli kompis med den istället kommer du upptäcka att den har en mängd användningsområden. Du kan göra maskroshonung av blombladen, steka små blomknoppar som gott mattillbehör och få friska, beska blad i salladen till exempel. Dessutom är de en av våra viktigaste biväxter tidigt på våren när inte mycket annat blommar.

Publicerat

Vad är slow food (och varför hör det ihop med ätliga skolgårdar)?

Kanske tänker du som jag mest på långsamt kokade grytor, mat som lagas under mycket social samvaro och väl utvalda ingredienser när du hör orden? Det är inte helt fel, men Slow food är mycket mer än så. Det har också en viktig koppling till ätliga skolgårdar.

Slow food är en internationell rörelse som beskriver sig själva som den största gräsrotsorganisationen som arbetar för en helhetssyn på maten. Den grundades i Italien 1986 av Carlo Petrini och en grupp aktivister som en motreaktion på snabbmatssamhället som började växa fram. Slow food ville se till att traditionellt och lokalt mathantverk bevarades och försvara matens goda smaker och långsamma, njutbara upplevelser.

Den viktiga maten

Rörelsens grundbudskap är att mat har stor betydelse för många andra saker i livet, som kultur, politik, jordbruk och miljö. Med tiden har de också utvecklat en pedagogisk ambition. Förutom att skydda odlingslandskap, stötta lokala producenter och värna ett hållbart jordbruk vill de sprida kunskap om god, ren och rättvis mat. God mat innebär att maten ska vara av hög kvalitet, att den ska smaka gott och vara hälsosam. Ren mat betyder att den ska produceras utan negativ påverkan på miljön. Rättvis mat betyder att konsumenter ska ha råd att handla bra mat, samtidigt som de som producerar den ska ha rimliga arbetsvillkor och rimligt betalt.

Från Skåne till Sápmi

Idag har Slow food mer än 100 000 medlemmar och finns i 160 länder där det sammanlagt pågår tusentals projekt. Här kan du läsa mer om vad de har gjort, allt ifrån att dess grundare utsetts till ambassadör för FN-program till att urfolk i Indien 2015 samlades till en stor sammankomst som kretsade kring deras matkultur. Arbetet görs främst i mindre lokalföreningar som kallas konvivier eller matsällskap. I Sverige finns de till exempel i Skåne, Göteborg och Gästrikland. Slow food Sápmi har nyligen släppt en unikt mat- och kunskapsbok om samiska mattraditioner som kan beställas här.

Slow food och skolan

Förståelsen för var mat kommer ifrån, rätten till att lära sig och kunna smaka sig till vad bra mat är och möjligheten att uppleva det i praktiken är frågor som genomsyrar både Slow food och Edible schoolyards/Ätliga skolgårdar.

Alice Waters, som grundade Edible schoolyards project, har varit vice president för Slow Food International sedan 2005. Hon har drivit frågan om barns rätt till bra lunchmat och hållbar mat som en del av läroplanen under flera decennier. I sin kamp för hållbar mat i nu och i framtiden anser hon att barnens roll är en absolut nödvändighet. Här resonerar hon om att unga ser annorlunda på att bli bönder än tidigare:

”… but it really has to go into the public school system. We have to learn about farming when we are 5, not when we are graduates. We have to learn about it when we’re little. This is the great part; we have this inside us. It is in our DNA that we love nature. She’s our mother, she feeds us, and when children have been deprived of going out and running after school and are on their computer and iPhones and have never been connected (with nature), it may take a week or two, but it doesn’t take very long before they want to be outside. They love it, and when they grow something and cook it themselves, they all want to eat it. It’s like falling in love . …. It’s something we’re wired for.”

Alice Waters i University of California Santa Cruz New, 2015.

Slow food-principerna fungerar bra som grundpelare även för matlagning och odling i den svenska skolan. Helhetssynen, att vi behöver få ihop förståelsen för mat ur alla dess perspektiv, från producent till konsument, från njutning till näringstäthet, är avgörande. Vi kommer inte att få ett hållbart matsystem i framtiden, om vi inte ger barn matupplevelser och en riktig koppling till var mat kommer ifrån nu. Ätlig skolgård vill att det blir ett naturligt inslag i alla barns skolvardag. Inte bara för framtiden, utan för barns rätt till hälsa och lärande redan idag.

 

Publicerat

Så ett frö – En odlingsbok från Rosendal

Under sommaren kommer vi dela med oss av några boktips om odling för barn. Först ut är Så ett frö skriven av Annelie Johansson, utgiven av Bokförlaget Max Ström 2015.

Inspirationen till boken kommer från Lek, Odla, Väx! i Rosendals Trädgård i Stockholm. Det är en verksamhet där barnen bjuds in för att uppleva trädgården med alla sina sinnen på ett lekfullt och skapande sätt. Rosendals trädgård är en biodynamisk odlad besöksträdgård, med ett café som brinner för mathantverk, en plantbod, vedugnsbageri och gårdsbutik.

I Så ett frö får vi följa ett frös cykel. Från hur det sover innan sådd till hur det kan bäras iväg av vinden eller av djur långt efter blomning för att sedan gro igen. Boken väcker en del tankar och är lite filosoferande. Visste ni till exempel att ett lupinfrö, från en lämmel som varit fastfrusen i inlandsisen i tiotusen år, grodde efter bara två dagar i jorden? Samtidigt är boken instruktiv och guidar genom groddning, sådd, skörd och mycket annat. Instruktionerna är ganska omfattande. Inget lämnas åt slumpen. I boken får läsaren lära sig allt som behövs för att komma igång med odling i liten skala. Den stora behållningen är dock att den är inbjudande till att förstå och fundera mer på kretsloppen och det vidunderliga i allt som växer.

Boken har ett lugnt, fint tempo. Det finns både stämningsfulla bilder av Lena Granefelt och lekfulla illustrationer i ljusa, dova färger av Nadia Nörbom.

Textprov:

”Frön kan se ut på många olika sätt. Det syns inte utanpå fröet hur plantan kommer att se ut. Om du vore ett frö, vilket frö skulle du vara då? Vilken växt skulle du vilja bli?”

”Bönan behöver vatten för att gro. Vattna försiktigt tills jorden är genomfuktad. Använd helst en vattenkanna med stril så är det lättare att vattna försiktigt. Ställ krukan på ett fat. Sätt en etikett med växtens namn och datum för sådd.”

 

Tips!

Lek, Odla, Väx! har ett antal tjänster för pedagoger och skolor som lära sig mer om odling eller få inspiration av hur de arbetar med odling och barn. Listan över tjänsterna hittar du här.

Publicerat

Keynote speaker på Children and Nature Conference 2017

I augusti åker Ätlig skolgårds Emma Crawley till Perth i Australien där hon är keynote speaker på Children and Nature Conference 2017. Konferensen samlar några av världens bästa föreläsare inom ämnet naturens påverkan på barns hälsa och lärande. Den är till för alla som har ett intresse för att låta barn och natur åter få en stark koppling, för barnens, samhällets och miljöns skull. Konferensen anordnas av Nature Play WA. Under resan kommer Emma självklart också besöka australienska ätliga skolgårdar som vi alla kommer att få följa här och på Facebook.

I programmet beskrivs Emmas föreläsning så här:

”Discover how to create varied and stimulating outdoor classrooms and play spaces for education and sustainable development. Emma will discuss examples of Swedish schoolyard greening, the participation of the children and the research that was conducted on the children’s activity before and after one of the projects. Dialogue is key for schoolyard greening and Emma will give her thoughts on obstacles to dialogue and some successful tools to create better schoolyards for children’s overall development.”

Är ni intresserade av att boka en föreläsning med Emma om Ätliga eller gröna skolgårdar? Kontakta oss här!

Publicerat

Skolodlingarna i Köpenhamn och Malmö

Studieresan till Köpenhamn och Malmö maj 2017 arrangerades av Lead for ESD för Örebro kommun och hade fokus på pedagogisk och hälsofrämjande utemiljö. Här är alla artiklar från besöksmålen som också inspirerar till ätliga skolgårdar:

Köpenhamn

Klövermarkens naturverkstad. I Klövermarkens naturverkstad kan förskole- och skolelever boka in sig på besök där de får leka och lära om natur, miljö och hållbarhet i en fantastisk park.

Jagtvejens asyl. En liten, liten förskolegård har gått från asfalt till en lummig oas med barnperspektiv. Här finns otaliga rum och upptäckter att göra på en väldigt liten yta.

Lersöparkens skolehave del 1, del 2 och del 3. Köpenhamns hundraåriga skolodlingar. Otroliga miljöer och fantastisk inspiration för alla som är intresserade av mat och odling för skolelever.

Naturlegpladsen i Valbyparken. Köpenhamns största lekplats, designad av Helle Belong och flera gånger prisbelönt. Bland annat som ”världens bästa lekplats”.

Malmö

Kryddgårdsskolan. I Rosengård finns denna skola vars gård är planerad, anlagd och skött för att främja kreativitet, lek och rörelse. Sedan de deltog i Gröna skolgårdar 2010 har de fortsatt att se möjligheter och lösa problem för att fortsätta ha ätbart på skolan. Försteläraretjänsten används för att jobba med skolgårdsutveckling.

Odling i Folkets park. Mitt i Folkets park vimmel pågår odling i massor av former. Skolelever kommer på workshops under terminen och får följa odlingen från jord till bord.

Guldängen. Ett projekt som drivs av föreningen Växtvärket som tröttnat på lekplatser präglade av säkerhetstänk och regler och istället satsar på skogsträdgårdsodling och fri bygglek.

Stadsodling i Herrgården. Föreningen Odla i stan driver stadsodling på varma innergårdar tillsammans med barn och vuxna som bor i området.

Gyllins trädgård och Junibackens förskola. Förskola med Grön flagg som valt att utnyttja sin gårds pedagogiska potential fullt ut. Runt hörnet finns Gyllins trädgårdslekplats.

 

Om du själv är intresserad av en studieresa eller någon annan form av utbildning utifrån era specifika skolgårdsbehov, tveka inte att kontakta oss här!