Visioner och stiltje

” I don’t think the planet will die. I think the earth is too powerful. She lived through hotter times. She lived through colder times. She lived with dinosaurs, she lived without dinosaurs. She lived with human beings she lived without human beings. We are dispensable. She’ll find a way. We need to protect our home!” – Vandana Shiva

Förra året startade jag detta forum med höga ambitioner. Min vision var att samla människor i Sverige som hade ett stort engagemang för att förändra skolan i en riktning där barn skulle få mer kontakt med det mest grundläggande för mänsklig överlevnad på jorden – maten. Jag ville få igång ett engagemang och innan valet arrangera ett symposium eller konferens kring frågan. Jag ville hålla utbildningar. Jag satsade mycket på att starta igång denna sida, och lät Elin skriva veckovis, för att väcka ett intresse. Tyvärr mådde inte jag så bra. Jag gick igenom en svår tid privat och hade inte orken att lyfta detta forum i linje med mina ambitioner. Jag tappade fart och mina ekonomiska resurser minskade från dag till dag.

Emma 7 år rockar loss med tomat i munnen 🙂

I vinter har jag varit sjukskriven och allt företagande har varit pausat. Det har varit en viktig återhämtningstid för mig. Efter min sjukskrivning tog jag ett vikariat på en skola och arbetar nu timmar med en fantastisk elev. Han är mycket känslig och har en outsinlig lust och nyfikenhet att lära, men kan inte anpassa sig efter de sociala koderna och det fyrkantiga skolschemat. Det är så otroligt lärorikt för mig. Varje dag är ett äventyr. Och jag ser också så tydligt den instruktiva skolans svårighet att inkludera alla. För tillfället är hans största intresse att odla och förstå naturens olika fenomen, så detta ger mig dagliga kopplingar till det jag verkligen tror på.

Men det innebär också att jag inte har varken resurser eller tid att driva detta forum vidare själv just nu. Våren är på väg med allt vad det innebär och jag känner, har länge känt att jag vill se till att det blir plats för riktiga möten. Tid för att odla på riktigt. Laga mat med mina barn. Vara ute. Det digitala gör mig trött. För mycket tid går åt till tankar som inte verkar göra någon skillnad på riktigt. Det är möjligt att jag ändrar mig och kommer tillbaka. Att dela det man är med om har betydelse för tänkandet och jag skriver gärna. Men inte just nu.

Därför tänker jag fråga om det finns någon där ute som skulle kunna tänka sig att dela med sig av sina erfarenheter här på Ätlig skolgård. Kanske du vill skriva för att ge tips. Kanske du vill berätta vilka typer av aktiviteter du kan erbjuda för skolor. Kanske skriva en debattartikel eller kanske du hellre vill posta en film? Känn dig fri att vara kreativ, så länge det handlar om mat, odling, barn och skola.

Jag tänker att här får du möjlighet att bolla frågor med andra med samma intresse och engagemang och det kan också bli en kanal för att nå ut till intresserade kollegor, påverka politiker, förändra. Du kan också länka till din egen blogg, om du önskar. Om intresse finns, så är det bara att höra av dig till mig. Skulle det inte finnas intresse så vet ni i alla fall nu vad det beror på att det är stiltje här på Ätlig skolgård. Utvecklingen av skolgårdarna stannar inte upp för det. Mitt engagemang för denna fråga kommer inte ta slut.

Med mitt inledande citat av Vandana Shiva, ville jag skapa lite perspektiv. Låta oss fundera på vad som verkligen spelar roll. Vad som verkligen är viktigt. Här kommer ytterligare ett citat från den inspelning som jag tidigare delat på facebook-sidan. Hon sätter verkligen ord på det jag velat förmedla med detta forum.

“Every young person should recognise that working with their hands, and their heart and their mind and their interconnected is the highest evolution of our species. Working with our hands is not a degradation, it is our real humanity. Start a garden. Create a playground in the way you grow food. Save seeds. Cook. It was treated as backward activity that your mother cooked and was treated as not work. But she is the reason you are sustained. Start cooking classes. Get grandmothers to teach you how to cook. Create communities. We are not atomised producers and consumers. We are part of the earth family. We are part of the human family. We are part of a food community. Food connects us. Everything is food. And finally; never be afraid of deceitful dishonest, brutal power. That is true freedom.”

Vandana Shiva

We are at war with our own stupidity.

Opslået af PlayGround + på 3. februar 2018

Svampodling, äppelmustning och hydroponiska odlingar

I helgen besökte jag Axonaskolans familjedag i Tollarp. Barnen visade stolt upp sina odlingar, guidade runt på skolan och delade med sig öppenhjärtligt om sina erfarenheter och tankar kring hur det är att odla i skolan och varför alla skolor borde ha odlingar åt barnen.

Verksamhet i utveckling

För drygt 10 år sedan var detta min arbetsplats och jag jobbade som klassföreståndare i klass F-3 och undervisade i hemkunskap och bild på högstadiet och i en period jobbade jag enbart i fritidsverksamheten. Det var en spännande och utmanande tid, som gav mig massvis med erfarenheter. Då hade jag mest intresse av att utveckla utomhuspedagogiken som var viktig inriktning på skolan, men jag upplevde att det fanns en massa svårigheter att som lärare faktiskt lyckas med det på ett riktigt bra sätt. Det var svårt att koordinera arbetet på ett bra sätt och traditionen om vad skolan ska vara håller ett hårt grepp om verksamheten genom förväntningar från kollegor och föräldrar.

Skolan har utvecklats mycket sedan jag gjorde min sista arbetsdag här. Andreas Andersson är starkt engagerad för att utveckla odlingen i skolan. Han har fått tjänst som förstelärare och har på så vis möjlighet att utveckla förutsättningarna och inspirera övriga lärare på skolan till att använda odlingen i verksamheten på olika sätt. Han sprider sina erfarenheter i sociala medier och har en viktig roll i att visa hur viktig detta arbetssätt är för att skapa mening för eleverna. http://odlaiskola.blogspot.se/

Äppelmustning

Det första vi ser när vi kommer är äppelmustningen. Barnen skär äpplen, hackar dem i en kvarn och lägger dem i handpressen, för att krama musten ur dem. Det är ett verkligt engagemang. Alla barnen hjälps åt så att hela processen flyter ända fram till belöningen med must i tillbringaren som hälls upp i små muggar så alla ska få smaka. Våra tre barn provar också på och får hjälpa till att köra resterna till komposten, två pojkar i sexan visar vägen och berättar om deras upplevelse om att gå på skolan och om gemenskapen som finns här.

  

Alla skolor borde odla

Det lyser i ögonen på barnen. Jag pratar en lite längre stund med David som går i nian på skolan. Han delar med engagemang med sig om hur man kan odla svamp i en påse med halm. Halmen ska värmas upp till 55 grader, för att alla mögelsporer först ska dö, lite kalk tillsätts i vattnet. Sen varvas halm och svampmycel i en påse som man kan göra några hål i när man kommer hem och så hänger man påsen i ett svalt och mörkt rum och om ungefär tre veckor kan man börja skörda. Vi har hängt in vår påse i ett städskåp i vårt kallaste rum. Det ska bli så spännande att se vad som växer till sig.

Jag frågar David vad han tycker om att odla i skolan. Han säger att det är underbart. Han säger insiktsfullt; ”Alla har vi olika intressen och detta är mitt intresse, jag är verkligen jätteintresserad av att odla. Jag odlar så mycket jag kan både här i skolan och hemma. Men det är ju också viktigt för alla att veta var maten kommer ifrån. När vi odlar i pallkragarna och bär in det till köket och det sen serveras i matsalen. Då blir det så tydligt. Tänk, det är så många barn som inte vet något om detta. De tror att man bara kan gå till affären och köpa vadsomhelst. Men här förstår vi på riktigt” Han avslutar; ”Jag tycker att alla skolor skulle ge barnen möjlighet att odla. Det är så viktigt.”

Hydroponiska odlingar och microleafs

Tre barn visar de hydroponiska odlingarna. De berättar hur de odlar i näringslösning, visar hur det fungerar. De har beskrivit med fina texter hur man ska göra. Det växer basilika och chili och de berättar hur de måste ha lampor över under vinterhalvåret för att kunna växa. De har dessa odlingar i källarens NO-sal. I klassrummen har de microleafs och alla välkomnas att smaka på de små skotten av rädisa, solros med mera.

Stark chili

Vi träffar Johannes Wätterbäck, Farbror Grön i aulan i pausen mellan föreläsningarna. Han bjuder på chips och chilisåser. Världens tre starkaste chili har han gjort sås på. Till och med våra små barn (6 och 8 år) provar nyfiket på såserna. Stolt berättar de efteråt att de smakat världens starkaste chili. Det är spännande även för de mest kräsna barn. Johannes och hans fru Therese delar friskt med sig av sina erfarenheter av odling på sidan www.farbrorgron.se  Följ Farbror Grön på sociala medier eller läs hans bok Alla Fingrar Gröna som ger väldigt bra knep för att lyckas med odlingarna.

Andreas Andersson – Odla i skola och Johannes Wätterbäck – Farbror Grön

Barns matvanor ur ett sensoriskt och pedagogiskt perspektiv

Barn som får träna på att uppleva mat med alla sinnen får en mer positiv attityd till mat. Barn som får undervisning i skolodlingar äter mer grönsaker och får mer kunskap om vad hälsosam mat är. Det konstaterar en rapport från Livsmedelsverket 2016.

I en forskningsrapport från 2016 har Hanna Sepp, Karin Höijer och Karin Wendin gått igenom litteratur kring barns matvanor. Uppdragsgivare var Livsmedelsverket. Rapporten fungerar som ett viktigt underlag till myndighetens råd kring förskolans och skolans måltider. Det ska också kunna användas som ett underlag för arbete med hälsofrämjande arbete kring mat för barn. Här går vi igenom en del av vad rapporten belyser.

Barn lagar pizza

Allätarparadoxen

Fast vi fysiologiskt kan äta väldigt varierat, styrs vårt ätande i stor utsträckning av sociala och kulturella normer och de kontexter vi växer upp inom. De första fem levnadsåren sätter ramarna för hur, när och vad vi upplever att vi kan äta. Ett helt nyfött barn har dessutom redan fullt utvecklade lukt- och smaksinnen. Våra smakpreferenser styr också vad vi väljer att äta. De påverkas av både gener och den miljön vi vistas i. Eftersom barn och unga äter många måltider även i skolor och förskolor, fördelas ansvaret för deras matlärande på vårdnadshavare, förskola och skola.

Att vi kan äta det mesta, men är väldigt styrda kring vad vi äter kallas Omnivore’s paradox eller Allätarparadoxen.

Matproblem och förebyggande hälsoinsatser

I rapporten går författarna igenom barns fysiologiska utveckling och vanliga matproblem. De tar också upp att  15-20 procent av de svenska barnen idag är överviktiga och att 3-5 procent når kategorin fetma. Av de vuxna är siffrorna mer än dubbelt så höga och i områden med lägre socioekonomisk status är siffrorna ännu högre. Energität mat, lågt intag av frukt och grönsaker, ohälsosamma mellanmål, sockerrika drycker, för stora portioner och stillasittande fritid med låg fysisk aktivitet är faktorer som ökar risken för övervikt.

Det är svårt att påverka viktmönster när fetman redan är etablerad. Att arbeta med barns matvanor och aktivitet är därför ett sätt att arbeta förebyggande mot övervikt.

Nyttig mat och skräpmat

Barn lär sig i tidig ålder att dela in mat i nyttig mat och skräpmat, som ett motsatspar där skräpmaten är något gott som barnet själv vill äta och den hälsosamma maten något mindre gott som vuxna vill att man ska äta. Ju äldre de blir desto mer kunskap får de om mat, men samtidigt spelar många faktorer in för vad de faktiskt äter, till exempel tillgänglighet, kompisars inflytande och tid.

”Olika faktorer ingår i den kontext i vilken mat görs meningsfull, till exempel identitet, sociala faktorer, resurser, miljö och prioritering. Mat spelar en viktig symbolisk roll i unga människors liv eftersom den associeras med nya upplevelser av självständighet, frihet från föräldrars inflytande och en övergång från att vara barn till att bli vuxen…”

Få barn att äta mer varierat

Att barn lär sig äta varierat är en av de viktigaste faktorerna för att få hälsosamma matvanor som vuxna. För att uppnå det belyser studien ett antal strategier; exponering, energiberikning, smakbryggor, delaktighet och uppmuntran. För att barnen ska äta mer frukt och grönsaker behövs det flera olika insatser. Insatserna kan vara att det finns mer frukt och grönsaker tillgängligt, att barnen får mer kunskap och att föräldrar involveras. När barn får träna på att uppleva och sätta ord på matens egenskaper som vad den luktar, känns som eller smakar, ökar både deras kunskaper om mat och deras vilja att prova nytt.

I rapporten konstateras också hur viktigt leken är för lärandet. Särskilt för förskolebarn, där lekar i vardagen ger mycket kunskap. Matlekar är dessutom vanligt förekommande och lek och undervisning kring mat kan användas för alla ämnen i läroplanen.

Odling i skolan

Rapporten belyser att undervisning i skolträdgårdar ökar barns kunskaper om mat och måltider och även deras vilja att äta frukt och grönsaker. Ju mer delaktiga barnen får vara i odlingen och matlagningen, desto bättre resultat.

”Barnen visade även ett större medvetande kring hälsofrågor, vilket medförde att de valde mer hälsosamma alternativ. Barnens attityd till frukt och grönsaker förändrades under programmets gång och det visade sig att ju mer involverade barnen var, det vill säga i att odla och tillaga maten själva, desto mer ökade deras vilja att prova nytt.”

Undervisning i skolträdgårdar ger ett erfarenhetsbaserat lärande som på ett konkret sätt ökar barnens intag av frukt och grönt. Ju mer barn är med och odlar, smakar, lagar och äter mat, desto mer positiv attityd till mat får de.

Ätliga skolgårdar ger godare matvanor

Rapportens slutsats inleds med följande: ”En viktig aspekt som ändå framträder i rapporten är att breda och långsiktiga ansatser som både tar hänsyn till fysiologiska, sociala och pedagogiska aspekter har bäst utsikter
att lyckas.”

Vi konstaterar att många av strategierna för att ge barn förutsättningar för goda matvanor uppfylls av ätliga skolgårdar. De används både brett och långsiktigt. På en ätlig skolgård exponeras till exempel barnen för mat hela tiden, samtidigt som de får röra sig där och smaka och lukta utan något tvång.  ”Upprepad exponering i kombination med en positiv social kontext ökar förutsättningarna för att barnet skall acceptera och lära sig att uppskatta ett livsmedel”. De får följa kretsloppet och får en känsla av sammanhang där de själva ingår. De får vara delaktiga och medskapande i hela processen från frö till maten på tallriken.

Rapporten konstaterar något vi redan vet. Maten är ett nav där många av de färdigheter vi behöver som människor knyts ihop.

Hela artikeln

Ta gärna del av hela rapporten. Förutom det vi tagit upp går den bland annat igenom barns fysiologiska utveckling, tre vanliga ätproblem, genusperspektiv på matvanor, måltidspedagogik och mycket annat intressant.

Trevlig läsning!

Barns matvanor ur ett sensoriskt och pedagogiskt perspektiv.

Ansvar och frihet med apelsiner och telefoner

Colin, mannen i huset där vi bor, tog oss på en lördagstur runt i Perth idag. Han visade oss lekparker, Kings Park och en liten lokal marknad.

Den första lekparken vi stannar till vid är precis typexemplet av en lekplats där tillgänglighetsanpassningen skapar segregation istället för inklusion. Där tillverkaren i all välmening velat skapa en lekplats som även rullstolsburna kan använda sig av. Visst, vid första anblick kan det verka bra. Även rullstolsburna får ju då möjlighet att gunga, som var fallet just på denna lekplats. Barns behov är komplexa, en lekplats ska skapa möten, den ska vara en plats där man kan träna sociala förmågor, en plats för utmaning och stimulans av alla sinnen, där det finns intressanta saker att upptäcka och undersöka, en plats som är kreativ, där barnen kan interagera med platsen på olika sätt. Att lägga hela budgeten på en gunga för rullstolsburna motverkar hela syftet med lekplatsen. Att gunga fram och tillbaka ensam exkluderar detta barn från mötet, gungan bjuder inte heller in några andra barn. Här hade de dessutom satt ett högt staket runt om gungan, för att förstärka det ytterligare.

Vi åker vidare till en liten marknad, dit Colin brukar åka varje lördag. Det är en ”bondens marknad” där lokala producenter kan komma och sälja sina produkter. Frukt, honung, sylt, grönsaker, bröd och ost, allt möjligt hittar vi här. Det är en fin liten marknad. Vid citrusståndet smakar jag friskt på alla olika clementiner och apelsiner. Fantastiskt att få äta riktigt färska frukter. Vi pratar lite med mannen som säljer citrus, frågar om gården, han visar bilder, föreslår att vi ska åka dit upp och besöka den. Han frågar vad vi gör i Australien och vi berättar om konferensen. Han blir mycket engagerad. Berättar hur han ser på barns möjlighet till lek, ser skillnaden från när hans egna barn var små. De brukade komma hem efter en kort dag i skolan, och direkt springa ut och leka, klättra i träd, leka i höet, bygga kojor, han beskriver hur det stimulerar kreativitet och självständighet. Vi konstaterar att han skulle kunna stått bredvid oss på konferensen, berättat om varför barn behöver den fria ostrukturerade leken.

  

Vi kommer in på ledarskapsfrågor och pratar om hur viktigt det är för barn att se vuxna göra saker på riktigt. Han jobbade hemma på gården, målade staket, grävde, plockade frukt och hans barn kom och gick, och såg det där. Ibland var de med i arbetet, ibland lekte de. Han såg till att det fanns penslar åt alla när det skulle målas, han visade hur man gör, och barnen fick möjlighet att göra saker på riktigt och känna att det de gjorde spelade roll. Han är verkligt oroad över hur det är idag. Han säger att han ser barn som bara sitter framför sina plattor och telefoner, datorer. Utan kontakt med situationer där de kan känna sig behövda. Det finns liksom inget att hänga upp relationen på. Han säger, det är inte konstigt att det blir konflikter mellan barn och föräldrar, mellan barn och andra vuxna. De är inte i ett sammanhang. Hans dotter står bredvid honom och säljer citrusfrukter. Hon bekräftar. De hade en fantastisk uppväxt, hon och hennes syskon. Det fanns en frihet, men också ett ansvar.  Jag skulle vilja säga att det inte är en slump att de arbetar ihop idag. Att de är nöjda och glada. Litar på varandra. Jim bjuder på apelsinerna och clementinerna vi plockat ihop för att köpa. En stor påse. Han är så tacksam att vi stannat upp och pratat lite extra med honom. Denna fantastiska gästfrihet och generositet.

På väg ut från marknaden stannar jag till i ett stånd där en kvinna säljer marmelader, sylt, pesto och tomatsåser. Jag frågar om jag kan fotografera hennes fina burkar. Jag säger jag gärna skulle köpa, men det är långt att ta med det hem till Sverige. Hon undrar vad som fått mig att åka till Australien och åter berättar jag om konferensen. Det visar sig att hon är lärare i grundskolan och de har nyligen med föräldrars hjälp skapat en naturlig lekplats på gården på skolan där hon jobbar och berättar att de har en ätlig skolgård också. Vi är välkomna att besöka den, den ligger alldeles nära här, så det ser jag verkligen fram emot att göra.

Vi åker vidare till ”the Strand” vid floden Swan River, på vägen ser vi både svarta svanar och en pelikan. Vid the Strand finns en lekpark som Colin visar upp. Den ligger fantastiskt på en höjd ovanför stranden. Det är en ganska traditionell lekplats med mycket utrustning, men den har en del spännande kvaliteter. Sanden är exempelvis helt fantastisk, att det kan finnas så många olika kvaliteter på sand. Den är ljus och ren, men väldigt formbar. Solseglet över lekplatsen är enormt. Det täcker hela lekplatsen, flera stora blå segeldukar. Mycket är byggt med sandsten, den är oregelbunden och spännande att klättra på.

  

Vi går längs med strandpromenaden som är ett gångstråk av formgjuten betong, Colin berättar att det läggs på plats med stora formar av metall, som kan formas som man vill ha det. Jag undrar varför vi inte använder det mer i Sverige. Det är ju betydligt trevligare än asfalt. Kan det ha med tjälen att göra, att det inte håller för våra temperaturer, eller handlar det bara om tradition? Gångarna har ingjutna mönster av olika slag, olika färg, som skapats med olika stenmaterial. Röd betong, svart, men vanligast är den gula betongen.

  

Här får vi syn på flera spännande fåglar och Torbjörn fångar dem med teleobjektivet. Fantastiska bilder. Rosenkakadua, skrattkokaburra, regnbågslorikit för att nämna några. En skur kommer hastigt och vi åker vidare till Kings Park för en pumpasoppa med utsikt över en lekplats som har förhistoriskt tema. Den naturlekplats vi egentligen åkte för att titta på är avstängd, så vi tittar på den förhistoriska temalekplatsen istället. Den har några fina inslag.

Vi promenerar längs ett brett stråk gräs, en alldeles rak väg, genom bushen, med alla möjliga spännande träd och buskar, upp mot en trappa som går i formen av en dna-spiral. Där säger vi hejdå till Colin som åker hemåt. Vi promenerar runt i den botaniska trädgården där vi får se flera spännande träd. Ett träd som är 750 år gammalt som de 2008 flyttade från ett område utanför Perth där de skulle bygga en bro och inte ville hugga ner trädet. Urbefolkningen i området skänkte trädet som en gåva till invånarna i Western Australia och idag växer det i parken. Det är ett boab-träd och kallas Gija Jumulu. Dessa träd kan bli upp till 2000 år gamla.

I parken uppmärksammar vi samma fenomen som hemma i Sverige, barn, vuxna, ungdomar, i stort sett alla tittar ner på sina skärmar, sina telefoner. Det spelar ingen roll om de är i parken själva eller i sällskap med andra. De har största fokus på det som händer på telefonen. En lång stund iakttar vi två pojkar i 10-årsåldern som rör sig i parken med fokus på sina skärmar. På ca 10-15 meters avstånd står en kvinna, hon är där med dem. Vaktar dem. Inte en gång ser vi dem samtala med kvinnan. Hon har lurar i öronen och hela tiden ögonen på pojkarna. Hon följer dem vart de än går.

Jag reflekterar kring det vi pratade med mannen med apelsinerna om. Hur barnen gärna fick delta i meningsfulla sysslor på gården och om de inte ville det fick de leka fritt. De visste var de vuxna fanns och fick ansvar för att leta upp den vuxne när de behövde. De hade rörelsefrihet. De visste vad de fick lov att göra och vad de skulle vara försiktiga med. Det fanns en hel del faror på gården att passa sig för. Relationen mellan barnen i parken och den vuxne är något helt annat. Barnen har inget ansvar själva, för det ansvaret tar den vuxne som är med dem, hon följer dem som en vakt, men är inte inkluderad i deras aktivitet. Aktiviteten på telefonen är till för att stimulera barnen, men allt är fiktion, på låtsas. Meningen är tillfällig stimulering – sysselsättning. Många skulle hävda ett lärande och ”vi får åtminstone ut barnen”, men jag är kritisk. Barn behöver vara i ett meningsfullt sammanhang. Barn behöver vuxna förebilder att spegla i leken.

Många hävdar att barns lek med plattor, telefoner och datorer är ett sätt att spegla sig i vuxnas aktivitet. Precis som barn i exempelvis jägar- och samlarkulturer ses leka med de verktyg de vuxna använder, spjut, knivar och eld. Men jag kan inte köpa det när det handlar om spel utformade för att sysselsätta barnen. Jag säger heller inte att det bara är dåligt att barn får den möjligheten, men som jag ser det finns det ofta ingen balans idag. Vi kan inte låta skärmen styra våra liv. Vi kan inte låta all kommunikation ske via nätet. Barn behöver få möjlighet att leka med varandra. Se varandra i ögonen. Då skapas empati, kritiskt tänkande, förståelse för omvärlden. Barn behöver också se vuxna göra det som är grundläggande för människans överlevnad. Vi vet ju faktiskt ingenting om hur framtiden ser ut.

Vi åker hemåt med tåget fulla av intryck och tankar, efter lite middag på en restaurang i Perth centrum. På stationen blir vi vänligt upphämtade av vår värd Colin. Att bo på AirBnB är verkligen en riktigt prisvärd lyx på resan.

 

Varför behövs Ätlig skolgård?

På bara några generationer har vi i stort sett kopplats från det vi är allra mest beroende av för att överleva – vår matproduktion. Kunskap som har förmedlats från generation till generation i årtusenden har idag reducerats till att ”det finns i affären.” Vi tar det som självklart. Okunskapen det leder till gör vår situation mycket osäker i ett långt perspektiv. Vi har gjort oss beroende av en internationell matmarknad; ärtor från Guatemala, kiwi från Nya Zeeland och kött från Irland. För mindre än hundra år sedan var det en omöjlighet.

Vi vet att det gör vårt samhälle otroligt sårbart vid en katastrof, krig eller restriktioner i handelsavtal. Det leder dessutom till sämre matvanor såväl ur ett hälsoperspektiv som ett miljöperspektiv. Om det nu går att skilja dessa åt.

Vi behöver lära om. Barn och vuxna tillsammans.

Barn som själva odlar äter mer grönsaker och vågar prova mer. Har man vant sig vid nyskördade grönsaker är det svårt att förstå att någon vill äta det gröna Granny Smith-äpplet som färdats dagar i båt och lastbil för att slutligen hamna i affären, packas i en påse och vidare hem till var och ens fruktskål. Har vi lärt oss att vintersallaten går att odla året runt i vårt eget klimat finns inte längre någon anledning att köpa dyr machesallat från ett land långt borta.

Vi skulle som samhälle vinna mycket på att stärka kompetensen inom odling och användning av det vi odlat. Skolan både kan och behöver bli en viktig plattform för detta. Odlingen är både terapeutisk och pedagogisk. Om utemiljön planeras väl och används rätt kan den bidra till att barn, elever, sjuka som friska mår bättre både psykiskt och fysiskt. Idag är det vanligt att man i förskolan sår några frön med barnen. Men vi behöver låta odlingen bli en bas i undervisningen och låta mer verksamhet utgå ifrån det som är allra viktigast för vår överlevnad.

Pedagoger, kockar, trädgårdsmästare och andra intresserade behöver ha ett forum att mötas på och diskutera hur mat och odling ska bli en del av framtidens skola. Det behövs en organisation för att driva frågan framåt.

Syftet med Ätlig skolgård är att möjliggöra för mer odling och matlagning i grundskolor i Sverige.

Målet är att bilda ett starkt forum där vi kan lära tillsammans hur vi ska genomföra transformationen till att odling blir kärnan i undervisningen på allra bästa sätt för alla inblandade.

En spirande avokadoplanta